Den infekterade och laddade cykelhjälmsfrågan:

	Varför är det bara cyklister som har		Den här sidan är varken för eller emot cykelhjälm. Om man vill ha cykelhjälm ska man naturligtvis ha det. Det är var och ens ensak. Den här sidan handlar istället om snaskiga kampanjer och aggressiv "omtänksamhet".
	något i huvet som är värt att skydda?

	Av 100 som skallskadas i trafiken är 7 cyklister. 93 procent är alltså inte cyklister. Varför riktas inga ilskna hjälmkampanjer mot dom? Har dom inget i huvet som är värt att skydda?

			Under de snart 40 år jag har cyklat i Stockholm har jag råkat ut för tillbud där jag slagit i huvet fyra gånger. Borde jag haft hjälm vid dessa tillfällen? Ja, självklart! svarar hjälmlagslobbyn i kör. Okey, då tar vi det igen: Vid det första tillfället halkade jag på en våt klippa i skärgården. Vid det andra tillfället halkade jag på en isfläck när jag gick på trottoaren. Vid det tredje tillfället missbedömde jag höjden och slog huvet hårt i en dörrpost. Vid det fjärde tillfället snubblade jag när jag tittade bakåt på en hund som sprang efter mig i motionsspåret. Borde jag haft hjälm vid dessa tillfällen? Nej, det borde du inte! svarar hjälmlagslobbyn i kör. I propagandan har cykelhjälmen blivit den viktigaste säkerhetsfrågan för cyklister. Det är taktiskt smart. Det är cyklisterna själva som ansvarar för hur säker cykelmiljön är (Cykelhjälm = Säker cykelmiljö. Ingen cykelhjälm = Osäker cykelmiljö). Politiker och trafikplanerare har inget ansvar längre. Den som inte använder hjälm har sig själv att skylla. Den som inte använder hjälm har ingen talan i säkerhetsfrågor. "Sätt på hjälmen och håll käften", är budskapet. Hjälmen har blivit ett vapen mot cyklisterna, något att slå dom i huvet med. Men vare sig med eller utan hjälm är trafikmiljön för cyklister lika usel och trafiklagstiftningen lika cyklistfientlig. Vare sig med eller utan hjälm riskerar cyklisterna mängder av skador varav skallskadorna bara utgör några ynka få procent.

		Och här är Snask-Pellarna på NTF i farten
		Budskapet kan inte bli tydligare. Gulan och vitan är hjärnsubstans som rinner ur den krossade skallen. NTF kunde ha valt budskapet Du har något att vara rädd om. Men det gör man inte, utan formulerar det istället som en öppen fråga om man har en hjärna, och om man i så fall anser att det finns skäl att vara rädd om den. Den som inte har hjälm har inget att vara rädd om. Såna kan man köra på.

			Cykelhjälmsfrågan har blivit väldigt laddad, minst sagt. Att ta avstånd från förslaget om en lag om obligatorisk cykelhjälm för alla bemöts ofta med ett lika moraliskt upprört tonläge som om man propagerat för fri narkotika. "Omdömeslöst", "ansvarslöst". "Den som inte använder hjälm har inget i huvet som är värt att skydda", låter det om 75 procent av Sveriges vuxna cyklister. Värda att dö, kanske? Ca 35.000 cyklister skadas varje år i Sverige. Av dessa drabbas ca 4 procent av skallskador. Av de ca 20.000 personer som varje år drabbas av skallskador är ca 7 procent (1.500) cyklister. 7 av 100 skallskadade är cyklister. Man undrar ju varför hjälmlobbyns högröstade och aggressiva omtänksamhet inte omfattar övriga 93 procent som drabbas av skallskador? Som alltid får man göra en riskkalkyl. De flesta cyklister man frågar har faktiskt råkat ut för fler allvarliga tillbud som gående än som cyklister; snubblat när de springer, trillat i trappor, halkat omkull på isfläckar. Men ändå har de inte burit hjälm vid dessa tillfällen. Omdömeslöst? Upp till 85 procent av alla cykelolyckor är singelolyckor. En betydande andel av de olycksdrabbade cyklisterna är berusade. Bara genom att cykla defensivt, förutseende och nykter har du alltså reducerat risken avsevärt.
	Här har NTFs tyska meningsfränder tänkt till så det knakar. Att det är en cyklist och inte en fotgängare det handlar om ska vi förstå av cykelhjulet nere i hörnet.
	Påkörda och skallskadade fotgängare. Borde de kanske skylla sig själva eftersom de inte har hjälm?

	Fem bilder av kriminella handlingar, om hjälmlagslobbyn får som den vill:
	När hjälmlagslobbyn ska illustrera sin propaganda väljer de gärna bilder av cyklister i stadsmiljö, mitt bland massa bilar. Men att lagen även kommer att gälla vid alla miljoner cykelturer som varje år sker ute på landsbygden, på grusvägar, stigar och körvägar talar de tyst om. Att på fullt allvar kräva att det ska vara straffbart för en vuxen människa att en varm morgon i juli rulla med cykeln längs skogsstigen från stugan ner till badviken utan hjälm, är omdömeslöst.

				Jag tror faktiskt att det skulle vara möjligt att skapa en stark opinion för en lag om hjälm för fotgängare i Sverige. Det skulle kanske ta tio år. Hjälmlagslobbyn skulle pumpa ut statistik om alla skallskadade fotgängare. Kirurger skulle aggressivt bjuda in tvivlare och motståndare till sjukhusen för att med egna ögon se fotgängare med svåra skallskador. Vi skulle matas med reportage om fotgängare som blivit svårt hjärnskadade för livet, eller intervjuer med fotgängare som berättar att "hjälmen räddade mitt liv". Vi skulle också få klart för oss att om man nu kan rädda ett stort antal liv med en lag om hjälm för fotgängare, så är det självfallet omdömeslöst och ansvarslöst att motarbeta en sån lag. Sakta men säkert skulle vi börja uppfatta det som farligt att gå. Vi skulle börja se mer och mer risker. Vi skulle få allt lättare att föreställa oss hur vi halkar och slår huvet i en sten, hur vi snubblar i trappen, hur vi blir påkörda och slår huvet i gatan. Vi skulle allt mer börja uppleva vårt huvud som oskyddat. Bättre att ta det säkra före det osäkra. En gåhjälm kan ju inte skada...
		Man vet aldrig var olyckan slår till.
		Visst borde han ha haft hjälm?